Jag har aldrig riktigt trott på det undermedvetna, en ganska naiv syn nu när jag tänker tillbaka på det. Orsaken till är antagligen att många beskriver det undermedvetna som någonting nästan övernaturligt och någonting vi inte kan komma åt.

Det är inte det jag menar med det undermedvetna, det undermedvetna är det vi gör utan att tänka på det. Ett alldagligt exempel är att köra bil. En van bilförare gör en mängd olika muskelsammandragningar och planeringar för att ta sig dit denne vill utan att vara medveten om det. Plötsligt är man bara där, ens fokus har varit riktad mot något helt annat. Det är nämligen det som är definitionen av medvetande, det man riktar sitt fokus emot. Många människor hävdar att de är ofokuserade detta är naturligtvis inte sant. Däremot riktar de fokuset mot något annat än det som de förväntas rikta det mot.

Med denna mer alldagliga syn på det omedvetna, snarare än något mystiskt och övernaturligt, blir det lättare att börja fundera på vad resten av ens hjärna sysslar med medans man fokuserar på annat. Tillexempel är det ju rimligit att den filtrerar informationen som den utsätts för, och kanske sparar delar av den. Den håller koll på kroppen stressnivåer och vilka känslor man förmedlar med sin kropp och röst. Den letar efter mönster och håller utkik efter faror.

När man är medveten om att man har ett fokus på det här sättet kan man också börja välja, val förutsätter medvetenhet. Man kan välja vart man riktar sitt fokus, vad man inte vill fokusera på och hur ihärdigt man ska fokusera på olika saker. Man kan också försöka vidga sitt fokus och vara medveten om fler saker samtidigt. När jag försöker göra detta känns det som att mitt medvetande växer, lite grann som en ballong, fler saker är där inne samtidigt, coolt va!

Modellen, som heter inlärningstrappan, är utvecklad av Abraham Maslow, mer känd för behovstrappan, en teori om hur människor prioriterar sina behov.

Det fina med modellen är att inlärning delas upp i 4 steg och varje steg är värdefullt att ta för sig, även om ens inlärning stannar på den nivån. Detta gör att inlärningsprocessen inte känns så svår, då den bryts upp i mindre bitar.

Omedveten okunskap är helt enkelt när man inte vet något och man vet inte att man inte vet det. Om man jobbar i mer nishade yrkeskategorier stöter man på kunder som är i den här fasen hela tiden. Särskilt de som inte har så stor erfarenhet av vad de håller på med. De kan inte saker som du kan och de vet inte att de inte kan det. Därför tror de att de kan göra det lika bra som du. Hemmafixare är typiska i den här kategorin.

Medveten okunskap är när man vet att man inte kan någonting. Detta är det första steget för att påbörja inlärning. Man kan få insikten om okunskap genom misslyckanden, eller genom att någon berättar om det för en. Jag tror personligen att misslyckanden är ett effektivare sätt att lära sig. Därav begreppet “fail often in order to succeed faster”. Medveten okunskap är en otroligt viktig kompentens som projektledare. Man vet vilka saker man ska ge fan i att pilla i själv och lämna åt de som faktiskt kan det.

Medveten kunskap är när man kan saker medans man tänker på det och koncentrerar sig. Ett tydligt exempel är när man lär sig köra bil. I början måste man koncentrera sig mycket och använda stora delar av sin medvetna del av hjärnan för att klara av uppgiften. Man är lite stel.

Omedveten kunskapär den typ av kunskap som går att behålla. När man har jobbat med något på en medveten nivå tillräckligt länge så sjunker det in och man kan göra det utan att tänka på det. Att köra bil är ett bra exempel på hur man så småningom kan göra det utan att tänka. Omedveten kunskap är också en förutsättning för att kunna leka, exprimentera och improvisera. När man jobbar med retorik måste man först på ett medvetet sätt arbeta med tonläge, tempo och volym, för att så småningom kunna göra det utan att tänka.

När du har en uppgift som tar mindre än 2 minuter, bara gör den!

Jag blev medveten om det här ganska nyligen och det har starkt påverkat min produktivitet. Som alla bra idéer är den enkel i teorin och funkar varje gång man genomför den.

Det fungerar för att den sammanlagda tiden det tar att skriva ner det man ska göra och fundera på när man ska göra det och mentalt sätta sig in i uppgiften ofta är längre än 2 minuter. Det betyder att man minst har fördubblat tiden det tar att göra arbetsuppgiften. Hur många arbetsuppgifter skulle du vilja tog hälften så lång tid?

Vad är problemet då? Som vanligt med bra idéer så är utmaningen att göra dem till en vana. Du kommer i början att fortsätta att göra som vanligt, och det är okej. Så småningom kommer det sitta. Till att börja med måste du vara medveten för att göra rätt. Börja nu! Ta en arbetsuppgift, fundera på om den tar mindre än två minuter och gör den!

Nästa gång du tänker på en arbetsuppgift, kommer du koppla ihop det med den här texten och förra gången du tog in en arbetsuppgift och gå igenom samma process i hjärnan och då kommer du återigen fundera:
- Går det här snabbare att göra direkt?

Så småningom kommer du inte ens att fundera på det utan spontant göra små uppgifter direkt!