Jag har aldrig riktigt trott på det undermedvetna, en ganska naiv syn nu när jag tänker tillbaka på det. Orsaken till är antagligen att många beskriver det undermedvetna som någonting nästan övernaturligt och någonting vi inte kan komma åt.

Det är inte det jag menar med det undermedvetna, det undermedvetna är det vi gör utan att tänka på det. Ett alldagligt exempel är att köra bil. En van bilförare gör en mängd olika muskelsammandragningar och planeringar för att ta sig dit denne vill utan att vara medveten om det. Plötsligt är man bara där, ens fokus har varit riktad mot något helt annat. Det är nämligen det som är definitionen av medvetande, det man riktar sitt fokus emot. Många människor hävdar att de är ofokuserade detta är naturligtvis inte sant. Däremot riktar de fokuset mot något annat än det som de förväntas rikta det mot.

Med denna mer alldagliga syn på det omedvetna, snarare än något mystiskt och övernaturligt, blir det lättare att börja fundera på vad resten av ens hjärna sysslar med medans man fokuserar på annat. Tillexempel är det ju rimligit att den filtrerar informationen som den utsätts för, och kanske sparar delar av den. Den håller koll på kroppen stressnivåer och vilka känslor man förmedlar med sin kropp och röst. Den letar efter mönster och håller utkik efter faror.

När man är medveten om att man har ett fokus på det här sättet kan man också börja välja, val förutsätter medvetenhet. Man kan välja vart man riktar sitt fokus, vad man inte vill fokusera på och hur ihärdigt man ska fokusera på olika saker. Man kan också försöka vidga sitt fokus och vara medveten om fler saker samtidigt. När jag försöker göra detta känns det som att mitt medvetande växer, lite grann som en ballong, fler saker är där inne samtidigt, coolt va!