Jag har inte skrivit så mycket på sista tiden, utan istället lagt tiden på att förstärka det grafiska uttrycket på siten. Jag har lite kvar att pula med på den fronten, men har flera bra drafts på bloggposts som kommer dyka upp inom kort, stay tuned!
Det här inlägget dedikeras till Jonas Lidman, som idag höll en inspirerande föreläsning med namnet “Den perfekta presentationen”.
En av Leonardo Da Vincis elever kom in i hans studio där han såg ett gigantiskt stenblock.
- Vad ska det där bli?
- En häst, sa Leonardo Da Vinci.
- Hur blir det en häst? frågade eleven.
Han ville naturligtvis ta del av mekaniken bakom Leonardos stora talang.
- Man tar en mejsel… och en hammare, och sen hamrar man bort allting som inte är en häst, sa Leonardo.
Vad kan du hamra bort för att göra ditt mer till en häst, och mindre till ett stenblock?
Det här med affärsplanering och skriva affärsplaner har på något sätt blivit väldigt komplicerat, själv fick jag gå en hel termins kurs för att lära sig hur det går till.
Här skriver Seth Godin en kort lista med fyra punkter på vad den ska innehålla, och använder den också för att titta på affärsplaneringen i webbolag.
Länk
Att sätta sin sista potatis är som bekant synonymt med att utsättas för någonting negativt. Jag vill tvärtom hävda att genomförandet av potatissättarsysslor leder till idel bra saker.
För det första: Den som tror att en sista potatis satt resulterar i slut på potatis misstar sig å det grövsta. En satt potatis resulterar tvärt om i 8 – 12 nya potatisar inom blott några månader, tack vare naturens mirakel.
För det andra: Potatisen är färdigsatt. Man kan gå hem glädjas av en god middag eller kanske spela ett sällskapsspel.
Den här artikeln är en second opinion på en ledare som publicerades idag i DN. Därför finns den också på www.secon-opinion.se.
Ledare är som bekant till för att presentera en tidnings ståndpunkt i en fråga. När Hanne Kjöller idag skriver om piratrörelsen tar hon steget längre och ljuger och förvränger sanningen för att den ska passa in i DN:s ståndpunkt.
Hanne låter i sin ledare det verka som att illegal kopiering är samma sak som stöld. Hon gör detta genom att jämföra den svenska piratrörelsen med de somaliska piraterna.
Piratkopiering är inte stöld utan intrång i ett monopol. En juridiskt korrekt jämförelse skulle snarare beskriva en butik som sålde värktabletter.
Nästa lögn kommer i nästa stycke där det påstås att piratrörelsens “affärsidé” är att ta saker och sälja dem vidare. Inte heller detta stämmer. I den över 100 sidor långa domen mot tpb beskrivs det inte någonstans att någon av de åtalade har tjänat några pengar. Tvärt om har The pirate bay flera gånger via sin blogg gått ut och uppmanat andra torrent-siter som tar betalt för sitt innehåll att sluta med det.
Inte heller piratpartiet är för försäljning av “stulet material” utan stöder i sitt partiprogram endast icke kommersiell fildelning.
Därefter påstår Hanne att TPB publicerade bilder på mördade barn i Arboga fallet. Det tpb gjorde var att ta dokument som var allmänna och offentliga och gjorde dem… allmänna och offentliga. Den som publicerade dokumenten var istället åklagaren i fallet.
Vissa hävdar att tpb hjälpte till att sprida materialet?. Inte heller detta är sant. Till att börja med var det bara några få personer, framförallt juridikstudenter, som hade laddat ner filen med bilderna. Spidningen av materialet till den breda allmänheten var istället ett resultat av att Tv4 berättade att materialet fanns tillgängligt på tpb.
Därefter ljuger Hanne vidare om motivationen till att Peter Sunde inte ville medverka i Svt:s debatt om pappan från arboga fallet skulle vara med. Hon hävdar att förutsättningen för att Peter Sunde skulle medverka i programmet var att det inte skulle vara behagligt. Peter Sunde själv hävdar däremot att förutsättningen för att vara med i debatt var att det skulle vara en meningsfull debatt om upphovsrätt och fildelning. Detta skulle inte gå att uppnå om diskussionen skulle fokuseras kring Arboga-pappans upprörda känslor.
Därefter berättar Hanne att hon inte vet hur mycket killarna bakom tpb har tjänat på verksamheten. På så vis antyder hon att de tjänat på verksamheten. Något som återigen inte antyds i rättegångsprotokollet. Snarare verkar eventuella vinster ha gått till den israeliske annonsören.
Att Carl Lundström är en av “kollegerna” i tpb är också en ren och skär lögn. Carl Lundström uppges bland annat i förhör under tpb rättegången ha varit passiv finansiär i projektet. Att ta upp Carl Lundsträms förflutna och koppla ihop det med The pirate bay är inte mer relevant än att ta upp det förflutna från någon av Dagens Nyheters finansiärer och göra detta synonymt med Dagens Nyheter.
I avslutningen av artikeln görs en generell beskrivning av att olika upphovsrättsförespråkare har utsatts för hot, Hanne lyckas dock inte beskriva vem eller vilken grupp som utfört hoten. Därigenom gör hon det absolut största misstaget i hela ledaren. Genom att välja att klumpa ihop piratrörelsen i en enda massa utan olika sub-grupper, arbetsmetoder och åsiktsskillnader misslyckas hon med att särskilja den konstruktiva samhällsdebatten från den icke konstruktiva. Hennes viktiga uppdrag som journalist i en demokrati lyckas hon därmed inte uppnå.
Det Hanne Kjöller producerat i det här fallet påminnet i mång och mycket om det som hennes kollega Jan Guillou kallar för snitter snatter eller pladder. Man kan tänka sig att Hanna har för ambition att möta den åsikt som snabbt växande åsiktsmaskin som byggs i Sverige, men så länge hon sysslar med ordlekar retoriska knep istället för att komplicera och problematisera debatte kring övervakning och fildelning, gör hon ingen direkt nytta.
Jag såg en fantastisk intervju om censur med frank zappa idag
Mitt i intervjun säger den obehaglige mannen som är chefsredaktör på Chicago times:
“My concern is just not for me and my family, my concern involves more people than that.”
Jag oroar mig inte bara för mig själv och min familj, min omsorg involverar fler människor än så. Min spontana reflektion här blev, jag behöver inte din omsorg gälland vad jag lyssnar på för musik. Vad får dig att tro att jag har det?
Det här är den viktiga skillnaden mellan ett liberalt synsätt och något annat. En liberal ser inte sin egen världsbild, sin uppfostran sina värderingar och erfarenheter som bättre än någon annans. Därför försöker inte en liberal tvinga på någon annan sin världbild utan låter dem ha sin egen.
Det här tycker jag i grunden är en fin människosyn, men varför kommer det sig då att liberaler framstår som så onda?
Jag tror det grundar sig mycket i att de pratar om hur det inte ska vara. De vill att politiker inte ska hjälpa arma och hjälplösa människor, att politiker inte ska hjälp till med det ena och det andra.
Om liberaler i stället pratade om hur de ville ha det: Att människor själva ska få välja på vilket sätt och vilka de vill hjälpa i sin omgivning, istället för att någon ska välja det åt dem, tror jag upplevelsen av liberalism skulle bli lite annorlunda.
Det här är ett inlägg inspirerat av NLP, jag lärde mig grunderna till NLP på en kurs från Universe Imagine. NLP är ett otroligt kraftfullt och effektivt verktyg för att skapa förändring med utgångspunkt i sig själv, och jag rekommenderar de som är intresserade att kika närmare på det!
Mind, body and soul. Även om det låter fint och harmoniskt så har uttrycket i sig har en felaktig utgångspunkt. Genom att räkna upp tanke kropp och själ så antar man att de är skilda saker. Så är inte fallet. Tanke kropp och själ, eller tanke handling och känsla, är alla reflektioner av samma sak. Vi kan kalla det personens tillstånd.
Alla tre reflektioner påverkar personens tillstånd och tillståndet i sin tur påverkar de andra två reflektionerna. Det är därför man tex. blir gladare av att le(ni behöver inte tro mig, testa, nu!), eller ofta tänker sorgsna tankar när man är ledsen. Andra tydliga exempel är att man blir lite mer motiverad och pushad av att sträcka på ryggen, trött av att ha halvslutna ögon eller avslappnad av att luta sig tillbaka.
Med denna vetskap kan vi göra många saker. Genom att manipulera någon av reflektionerna, kan vi påverka en annan. Känn tillexempel hur motiverad du blir av att noggrant minnas en situation när du var motiverad. Det går väldigt fort! Vi kan också använda det för att manipulera andra. Eftersom tillstånd smittar av sig. Kan vi först skapa ett tillstånd hos oss själva, och sedan flytta över det på andra personer, genom att få dem att associera till en viss sak, eller få deras kropp att reflektera ett visst tillstånd.
Med det starka vind Piratpartiet fått i sina segel de senaste dagarna, är jag nog inte ensam om att ha stannat upp och fundera lite:
“Vänta nu, är det verkligen så som alla säger?”
Jag läser säkert 5-10 blogginlägg om dan från uttalade piratpartister. Självklart påverkar detta min uppfattning av frågan på ett inte nödvändigtvis hälsosamt sätt. När man sedan läser motsåndarnas kritik av de omtalade tilläggen i telekompaketet så verkar de inte så där jätte onda. Mycket av kritiken bestod ju som bekant i svaga definitoner och att de inte borde tas upp i telekompaketet. Därefter röstades ju ändringarna trots kritiken igenom med ganska stor majoritet. Kanske värnar gammel-partierna fortfarande om mänskliga rättigheter och det piratpartiet sysslar med är att slåss mot väderkvarnar.
Men sen hände det två saker som fick mig att återigen bli viss om behovet av piratpartiet. Det första var genomröstandet av förlängd upphovsrätt, från 50-70 år, när den egentligen borde förkortas, om man ser på hur utvecklingen av mediekonsumtion ser ut.
Det andra var det senaste avslöjandet i Piratebay-rättegången, som nu börjar bli en riktigt riktigt smaskig historia. Vad sägs om först misstänkt ministerstyre. Vad hände med den egentligen? Sen en mutad polis, som dessutom inte dyker upp till domstolsförhandlingarna och nu senast en domare som är tjenis med nästan hela upphovsrättsindustrin.
Här behövs det någon som sätter ner foten! Piratpartiet ställer upp i eu-valet nu i sommar.
Vad händer med en organisation som får 20 000 nya medlemmar på en vecka?
Behovet av ledarskap måste tillfredställa 20 000 personer till, och piratpartiet lyckas inte med uppgiften. (Jag vet ingen organisation som skulle klara av det.)
Piratpartiet har en organisationsmodell som kallas för klusterogranisation eller självorganiserande system. Dessa system kan antyda att ledarskap inte skulle behövas, men det är fel. För det som dessa system plockar bort är inte ledarskap, det är administration.
Problemet tror jag i viss mån beror på det svenska språket. I engelska så finns det två ord för ledarskap, management och leadership. I Sverige är ledarskap förknippat med managent. Engelskans leadership är någonting väldigt annorlunda. Kanske uppstod felöversättningen på grund av Sveriges stora hierarkiska företag och offentliga verksamheter, som länge låtit svenska chefer agera administratörer snarare än ledare. På senare år har Sverige haft ett behov av ett ord för ledarskap, i takt med att dessa organisationer faller samman. Ordet är Entreprenör, den raka motsatsen mot de traditionella svenska ledarna på ortsbruk och offentliga institutioner.
Skillnader på management och ledarskap illustreras enklast genom att presentera två olika sätt att få en grupp människor att flytta på sig. En manager, knuffar sin grupp framför sig. En ledare går, och gruppen följer efter.
På grund av ord som självorganiserande, har piratpartiet skapat en kultur där det är fult att ta ledarskap, där istället för att visa medlemmarna vägen in till engagemang i partiet, motiverar deras glöd och passion för piratpartiets frågor och visa dem hur man kan engagera sig, är den kontakt som nu förmedlas ut till piratpartiets 20 000 nya medlemmar: “prata om piratpartiet, hör av dig om du har några frågor!
Självklart är det inte lätt att göra människor till ledare, särskilt inte så många som PP behöver, men detta borde bli den fråga piratpartiet borde lägga mest fokus på just nu.
Jag har två förslag på hur ledarskap kan implementeras i PP. Det första är en modell som är inspirerad av en organisation jag varit med och byggt upp: Eldsjäl heter den och den har mycket gemensamt med piratpartiets lösa organisering.
När eldsjäl började få en kraftig medlemstillväxt skapades ett faddersystem. Alla faddrar har gått igenom en grundläggande utbildning på cirka 3 timmar om PP som organisation och vad den sysslar med. Erfarna faddrar kan utbilda andra faddrar. Varje fadder har ett fåtal fadderbarn som de etablerar en personlig och unik kontakt med(inga massmail). Detta kan vara avgörande för att motiveras att ta sig till sitt första piratmöte eller lyfta ett projekt inom organisationen. Det kan också hjälpa personen att få det mandat den behöver för att driva förändring.
Den andra saken piratpartiet borde göra är att etablera ett Trainee program för dess arbetsgrupper. Det handlar om att arbetsgrupperna utlyser “läroplatser” där någon som inte vill ha stort ansvar(ofta för att den inte förstår vad det innebär än) kan få en enklare roll i en projektgrupp och en person som fungerar som bollplank/rådgivare.
I praktiken går det inte att engagera sig i en organisation som man inte har någon förståelse för. Har du en tillräcklitgt central roll för att kunna göra något åt det här? Känner du någon som har det, skicka personen en länk till den här posten! Tänker du göra det? Skriv en kommentar, jag vill vara med! Det skulle skapa ett piratparti med en plattare struktur!
