Idag gick jag förbi några nybyggda hus. De var precis sådär obehagliga som nybyggda hus kan vara. Ingen växtlighet på tomterna och stora kala fönster med nån ful krukväxt i.
Med tanke på var husen låg, att de var nybyggda och ganska stora, kostar det mins 4 miljoner att köpa dem. Med en ränta på 3% motsvarar det en månadskostnad på 10 000 Sek, bara för att betala räntan. Man kan göra ganska mycket saker för 10 000 sek i månaden:
- Resa
- Lära sig saker
- Äta god mat
- Träffa spännande människor
- Lära ut saker
Men för dessa pengar har här altså 6 personer familjer valt att spendera pengarna, var de nu har fått dem ifrån, på att leva i fula hus. Jag vet att det finns många som fattar liknande beslut. Det måste betyda att just dessa husen är viktiga för hur de skapar sitt lyckliga liv. Det är viktigare än alla de saker som de väljer bort. Jag tycker det är mycket märkligt!
Den förklaring jag kan komma på är värdekonservatism. För ett par hundra år sen, var det viktigt för de europeiska samhällena att människorna i landet skaffade sig ett hus och ett gäng ungar. Det behövdes mer muskelkraft för att bygga upp en välfärd, men det gäller inte längre! Idag utökas inte välfärden och tryggheten i ett land inte av fler människor som bär saker och plöjjer åkrar, utan genom ett rörligt samhälle där många människor träffas, interagerar och skapar nya möjligheter.
Jag tycker det är dags att släppa idén på att kärnfamiljen är den viktigaste byggklossen i samhället!
Jamenprecis. Jävla efterkrigstrygghetsmentalitet! Hur många offrar vårt postmoderna självförverkligande (ahh, detta ord) för en gråtrist kärnfarmilj och eviga banklån?
Hur många drömmar krossar bakom de där väggarna?
Tror att det handlar endel om statussymboler också. Mycket status för modernt dyrt hus.
momo: vad är det för skillnad på postmodernt självförverkligande och gammalt hederligt modernt självförverkligande?
visst är det tragiskt? jag tror att många många verkligen är säkra på att det är just det där livet de vill ha.en del blir gruvligt besvikna men en del blir nog också rätt nöjda.men jag är också säker på att alla dessa nöjda kunde vart lyckligare någon annanstans. jag tror nämligen inte vi är gjorda för att leva sådär. jag tror vi mår bara av att interagera, att uppleva och att skapa. inte av att äga eller konsumera och leva i konstruktioner som hämmar oss vilket jag är övertygad om att kärnfamiljskonstruktionen alltid gör.
men ibland önskar jag lite att jag var en sån där som fått det där och var nöjd. men det är väldigt sällan och går snabbt över. men det som får mig att önska då är väl det som gör att många väljer just den vägen. det är kanske inte alltid jättekul men du har ett hem och en tillhörighet. en identitet. du vet vad som förväntas av dig och av de andra. och du gör din plikt mot vårt heteronormativa konsumtionsälskande samhälle.
Word.
Både och. Många från andra sidan landet, ute i obygden där jag kommer ifrån, har just kärnfamilj, villa, volvo och the shit, och lever nöjda där. Kanske mest för att det är stabilt. Man vet vad man vaknar upp till.
Det viktigaste, anser jag, är att inte tuta i folk hur man ska leva sina liv, utan att försöka få folk att själva komma fram till hur dom defenierar sin lycka. Vissa vill bo i en ryggsäck, andra ägna nästan hela lönen åt att betala av ett lån. Acceptera människors val, utan att se ner på dem. Och gör dina egna val, utifrån det du tror du kommer trivas med.
Själv vill jag ha ett avbetalt hus, med tillräckligt stora åkrar/ängar i min ägo för att ha fetaste lillemanfestivalen genom tiderna, och en jättelada, som jag kan ha onödigt stora, törstiga monster till bilar i.
Och du, btw, jag vill kunna få RSS/email-uppföljning även på kommentarer på poster du har. Helst när som helst, men även kunna välja bara dom jag postat på. Eller kanske en separat RSS för varje postnings kommentarer?
Lilleman: Kan du tänka dig att utveckla det där med att välja själv, det låter lite som rationalistisk filosofi, de ansåg att man kunde sitta i en låda (eller kanske framför elden med ett glas portvin) och lösa alla livets mysterier. Vad man vill göra med sitt liv tror jag är svårt att inse själv, det sker ju interaktionen med andra människor,så var går gränsen mellan det och tuta i? Var ligger vårt ansvar när vi pratar med andra människor?
Jag stoppade in en prenumerar-box som man kunde bocka i, den var jättefin, men fungerade inte. Det finns ju inbyggt stöd för RSS-kommentarer, men jag tror prel på e-post, det är ett osmidigt sätt att använda feedreaders på, särskilt på min blogg, där det är relativt få kommentarer till varje inlägg. Du kan få kolla på det åt mig en gång sen!
Ptja. Ska man hårddra det, så tutar jag ju i folk vad dom ska tycka och tro ungefär lika mycket. :) Jag menar, att precis som du säger, så är det via interaktion med andra, och med samhället, som man bildar sig sin uppfattning om vad som är lycka.
Men, problemet kommer när någon påstridigt försöker trycka på sin åsikt om hur man ska leva på någon annan. Det grövsta är när man lagstadgar att man ska leva si och så, men strax under ligger samhällsvärderingarna. De som idag säger att man ska belåna sig upp över öronen för det fula huset. Ju mer spridning det är på hur folk väljer, desto mer tror jag folk vågar välja det dom själva känner är deras lycka, och inte något någon annan sagt ska vara deras lycka.
Erh… blev jag klarare? :)
Ja, vi tar och kikar på en email-uppföljare, tycker jag. Det är ju sällan man går in och kollar ett gammalt inlägg, för att se om någon mer skrivit kommentarer. Eller jag funkar så iaf, tyvärr.
fett! Jag letar upp dig!
Jag har en annan idé på en jävligt cool plugin också… Jag vill sortera mina bloggposter som ett forum, där varje tråd är en blogpost och den senast kommenterade hamnar längst upp och att inte mitt inlägg har mer fokus än någon annans. låter som det är kul att bygga? :D
Det låter som en fantastiskt cool sak att bygga! Jag kan inte så mycket om just wordpress, men beroende på hur databasen är uppbyggd så kan man sno datan rakt därifrån, alternativt låta en spindel gå över bloggen och sammanställa all data till det nya forum-systemet.
Helst ska de båda systemen då vara fullt integrerade, så att postar du något i “forumet”, så postas det egentligen i ditt bloggsystem, men finns per automatik då på båda ställena.
Mashup deluxé! :)
ja, det är exakt min tanke, det finns en databas med alla blogposter och en med alla kommentarer. Man printar ut alla bloggpster i en tabell där den senast kommenterade hamnar överst istället för den senaste blogposten. Känns inte som brain-science direkt!
Kristoffer: Självförverkligande var inte så inne i morderniteten. Det försvann liksom, till förmån till trygghet eller whatever. Maslow nämnde ju förvisso självförverkligande som högsta mål, men det var toppen på en hierarki som byggde på fysik och social trygghet, meningsfullhet och sådär. Egentligen (om man vrider lite på det) att självförverkligande kom som konsekvens av kärnfamilj. Det där fåniga trygghetstänket.
Den nya tidens (vår generations) idé om självförverkligande tror jag är mer individualistisk och finner nya vägar. Om det så är en new age-sörja, kokain och dyra bilar eller ett dyrt hus i någon stockholmsförort. Och istället för att alla inte kommer särskilt långt (den socialdemokratiska tanken?) tror jag fler finner vägar, men fler blir också helt sjukt losta. Jag ska sluta skriva före frukost.
Kan det vara så att vår direkta sökande efter självförverkligande beror på att man aldrig har förstått känslan av otrygghet. Få i vår generation svenskar har behövt fundera på att svälta ihjäl, åka ut i krig eller nått annat otrygt. (det enda man riskerar är att inte få den senaste ipoden)
…. ändå är vi räddare än någonsin. Det finns en direkt omvänd korrelation mellan utövat gatuvåld och rädslan för detsamma. Det är när det inte finns några konkreta hot man är som räddast. Faller bomber vet man åtminstone vad man har att göra med.
Men jag tror denna faktiska tryggheten är vad som leder oss mot denna ständiga självförverkligandejakt. Överleva räcker inte längre. Eller som Timbuktu säger, “det räcker inte längre att se på film; man måste vara med i filmen.”
Negativ korrelation heter det visst. Jaja..
@momo: att ha upplevt fattigdom kanske inte gör oss rädda för fattigdom, men jag tror att upplevelsen av fattigdom och annat kan påverka våra värderingar/prioriteringar.