Ordet flashar upp på ganska många bloggar just nu. Skillnaden mellan ett kluster och en hierarkisk organisation har blivit väldigt tydligt illustrerat i Piratebay-rättegången. Åklagaren försöker förgäves bena ut, vem är hjärnan bakom operationen, vem delar ut order? Svaret är:
Alla och ingen.
Ett kluster är lite som ett nätverk, med den avgörande skillnaden att det inte finns något gemensamt mål eller någon gemensam agenda. Alla arbetar motivationsdrivet. Väldigt mycket saker blir aldrig av. Det som blir av blir inte som det var tänkt. Jag ser tydliga likheter med organisationen eldsjäl, där jag varit engagerad. Begrepp som
- motivationsdriven
- Det blir vad du gör det till
- Det är du som är eldsjäl
- Inga tvingande majoritetsbeslut
förekommer ofta i diskussionerna.
Ett kluster påminner lite grann om en hjärna. Varje person skickar tar emot och reagerar på signaler. Precis som neuronerna i hjärnan. På samma sätt som en hjärna, är det svårt att förstå mekaniken om man vill tolka det med ett tydligt verkan och orsakssamband. Massor av olika händelser och signaler leder till det slutgiltiga resultatet, och det finns ingen händelse som är mer avgörande än någon annan.
Det intressanta med dessa kluster är att de verkar uppstå naturligt bland människor med tillgång till internet. Jag vet massor av liknande strukturer och det bästa svar på varför organisationen finns till som jag har fått fram är: “det bara blev så”. Det verkar inte finnas någon plan eller agenda, utan vara ett direkt resultat av vår mänskliga funktion. “Det bara blev så”, lite som man kan tänka sig att en myra skulle svara om man frågade var myrstacken kom ifrån.
Nästa vecka ska jag träffa en intressant person för att diskutera möjligheten för såna här kluster att ta del av de stöd och bidrag som idag ges till etablerade ungdomsorganisationer. Säg gärna till om ni har någon intressant information eller något intressant resonemang som jag borde ta med mig!
Fler som skriver om kluster:
Så har aktiviströrelser verkat sedan jag tog det första stapplande stegen i den världen. Nätverk av vänner som vill göra “något”, och det som sker, tja, det sker utefter vad individerna tar sig för. Och dessa grupper har alltid varit effektivare än de med tydliga gemensamma ståndpunkter och konsensusbeslut som inte leder någon vart. Internet förenklar ju givetvis det hela, dels genom att försvåra hierarkier (det är svårare att skapa sig en ledarroll i en ickefysisk löst sammansatt grupp) och dels genom att kräva personligt engagemang för att någonting över huvud taget skall hända. Vi är på rätt väg!
Ja, jag tänkte när jag skrev litegrann, att: det här är nog inte nytt…
Frågan är hur effektiva dessa grupper är dock.De kan förviss förändra saker, men jag funderar på hur bra de är på att, så att säga, bevara förändringen. Fast, att de inte gör det är ju lite av poängen.
Underbar mental bild av myran som rycker på axlarna och konstaterar att myrstacken “bara blev så”. :)
Hahhaa!
Jag tror det är en slags massrörelse som är viktig. De kan sätta igång saker, mer eller mindre ögonblickligen. Löst sammansatta grupper som skapas av ett behov och upplöses när det är fyllt. Kanske kan de påbörja något som mer stabila organisationer senare tar efter?
Om vi tar samhällen som metafor. De första samhällena uppstod som ett svar på ett gemensamt problem. De uppstod ur en kreativ våg, så att säga. (För att använda David Peats ord.) Lagar, system och allt det där som (diskutabelt) kan anses vara nödvändiga för samhällets fortlevnad så snart den revolutionära vågen övergått till en mer stabil period uppkom först senare. Kanske är det samma med klusterorganisationer? De bara gör, som en direkt respons på någonting. Ett slags aktivistentrepenörer som famlar i blindo?